ParvaDux

Jag sitter ännu en gång och försöker att inte tänka på en apelsin, men apelsinen dyker ändå upp i mitt huvud,inte samma apelsin som den jag nämnt en gång innan. Då avslutade jag med "Till slut kommer väl denna apelsin, precis som de andra tyna bort i mitt medvetande och bara vara en lockande tanke inlåst djupt där inne.
Är det verkligen vad jag är dömd till, att se dessa apelsiner hela tiden lockande, gäckande för att sedan tyna bort för en annan utan att våga ta mig dit för att få en. För tänk om de är borta, eller att de ruttnar när jag väl är framme?"

Det stämmer fortfarande, men nu är det mer jobbigt att inte kunna sluta tänka på apelsinen.
En av mina kompisar på fejjan gillade detta: "As soon as you get online, whose name do you look for first? When a slow song comes on, whose face pops up in your head? When you get a text, who do you hope it's from? Whose name makes your stomache drop when you hear it?"
Ja en sådan person har jag... igen... Men jag vill inte... Jag vet ju ändå hur det kommer sluta nu, som det alltid gör. Om jag inte gör något som är olikt mig, men är det värt det? vågar jag? vill jag?

Nej nu måste jag verkligen plugga... även om jag verkligen inte vill... Det var nog ett misstag att börja plugga på en gång. Jag var inte redo för det... tror jag...

Vid vissa tillfällen så skriver jag en massa dikter. Vi kan väl säga att det oftast inte är med ett syfte, utan bara för att ventilera. Därför har de flesta dikterna en viss ton i sig, för hur många behöver ventilera sin glädje. Jo kanske ibland, men ganska sällan för mig...

Dikt 1 - Nattfjäril

Jag är en nattfjäril

Med mörka vingar som söndrigt tyg

En varelse förvisad till mörkret

Men jag har hittat ett ljus

Som bryter min isolation

Ett ljus som gör mig förtjust

Något vackert rakt igenom

 

Jag är en nattfjäril

Och jag söker mig mot mitt ljus

Bara för nå det och bli bränd

Sina neråt i djupa cirklar

Vingar som brinner

Och ett inre som värker

För mitt ljus är inte förtjust

 

 

Dikt 2 -

Fan ta livet

Fan ta smärtan

Fan ta hoppet

Fan ta allt

Gud förtjänar inget!

 

(Tänk på att fan egentligen är ett annat ord för djävulen)

 

Dikt 3 - Nervositet

 

Det tränger sig upp från magen

Trycker mot luftstrupen och får ångesten att växa

Fan

Men inte ens det gör att det lättar

Fan fan fan

Men fortfarande trycker det sig längre upp

Från den spända magen upp mot munnen

Som inte ens yttrade ett ord

Bara fingrar som skrev

Så oskyldigt men ändå naket

”Hej! Vill du fika med mig nån gång?”

Som om

Som om

Fan fan fan

Men det hjälper inte

Nervositeten spys ändå upp

Täcker nu hela tankeverksamheten

 

 

Det är väl det jag fått ur mig nu. Hoppas de ändå uppskattas på nåt sätt. Jag uppskattar dem då Det lättar att kunna se ens känslor. Så om du någonsin känner att du har för mycket att tänka på. Skriv! Skit i hur det blir, men skriv bara. Det hjälper i alla fall för mig och kanske gör det de för dig med!

 

Ja detta kommer bli ännu ett jobbigt skriva av sig inlägg.

Varför ska man vara så dum i huvudet? Anses man inte kunna få på sig tillräckligt mycket lidande utan att helt trögt springa in i vägg efter vägg. Göra om samma misstag om och om igen.
Vissa saker är inte okej, och vissa saker kommer inte har ett lyckligt slut, men kan det komma tillräckligt långt i ens hjärna? Nej. Ändå måste man springa sig blodig in i väggen.

En av personerna jag brukar kunna säga allt till har jag helt plötsligt behövt vakta min tunga inför. Inte okej!

Jag kan inte leva i nuet utan tänker hela tiden mig in i ett alternativt universum. Det går aldrig bra när det händer... Och kan jag låta bli? Nej. Kan jag försöka koppla bort det? Nej.

Jag är helt enkelt dum i huvudet nu och gör och tänker saker som jag inte borde...

Lösning? Lobotomi kanske?

Snart är det dags att flytta hemifrån. Jag kommer förhoppningsvis in på ett universitet i hösten... men det känns otryggt nu. Det finns inte så många studentbostäder, inte så det räcker till alla. Ska det inte finnas så många studentbostäder som studenter? Man kan tycka att hyreslägenheter då borde finnas, men inte det heller är en självklarhet. Här i Halmstad finns det inte tillräckligt med hyreslägenheter. De börjar byggas men eftersom kommunfullmäktige (som nu styrs av borgarna) så läggs byggjobbet ut så att de som bygger sedan gör bostadsrätter av det eftersom det är mer lönsamt. Man kan ju förstå hur företagen tänker (att bara satsa på det som ger störst profit), men visar bara ännu mer varför det behövs ett kommunalt bolag som skapar hyresrätter så att vi unga också har någonstans att bo.

Därför behövs regeringsskifte och i september är för mig redan för sent, men för alla andra unga som ska börja plugga och flytta hemifrån nästa år så behövs satsningar från stat och kommun.

Vad händer när en person du känt helt plötsligt inte är samma person längre? Hur hanterar man det när ens släkting plötsligt inte minns vem man är?

Jag vet hur jag hanterar det. Jag stänger in mig, stänger ute alla känslor, låtsas som inget finns. Allt är fint i världen, våren kommer, blommorna och träden gör jorden grön igen med färgstänk. Vinden blåser inte. Inget faller. Solen skiner och alla var lyckliga.

Plötsligt betyder allt annat mycket mer, men ändå mindre. Jag ser allt klarare, uppfattar allt, blir känsligare, men drar över en dimridå över mina ögon.

När man skriver sånt här ska man inte sitta med torra ögon. Vattentrycket i ögonen borde i alla fall höjas. Känner mig okänslig, men vet att detta bara är min flykt från verkligheten. Kul att man får lära sig sånt i skolan.

Jag hoppas dock att det är morfinet och att hon blir bättre snart... kanske åker upp dit i helgen, men... vet inte om jag vågar.

Och DETTA är varför jag inte bloggat... blir bara deppigt och kanske lite väl personligt. Det är dock så jag blir när jag skriver... det är befriande.

Så sluddrat klart. Bloggen är dock inte klar... det kan ta ett tag...

En ny layout ska väl försöka ordnas. Lite mildare, lite ljusare, precis som våren som är på frammarch.
Vårens nya energi och skolans närmande slut ska väl förhoppningsvis få mig att börja blogga igen. Om inte annat för att göra allt annat än plugga... som nu... men det är okej, för jag har en blogg :P
Dåligt skämt fööör tidigt på kvällen...

O_O

Jag tror jag är förföljd. Eller är det en ren slump att den "brunhåriga" av de glada vänninorna hade samma skratt som en av tanterna som väsnades på tåget. Jag tror nästan att det kan ha varit samma person! Det skar sig i alla fall i öronen båda gångerna och jag kollade ju vem så skrattade så hemskt på tåget, och hon såg i alla fall liknande ut.
Det är väl bra att de skrattar och har kul, men om deras enda skämt är "Ny påstigna! Ny påstigna" och prataom hur "rädd" konduktören verkat för dem som de inte drar 1-3 gånger, utan mer som 10, så tillåter jag mig att störas ganska rejält.  De tanterna på tåget var inget att leka med, de var nog ganska berusade, det var typ en som verkade ganska nykter, de andra undrar jag hur de kom på tåget.


Idag har jag tagit blodtester, och mitt blodvärde är bra, och samma med blodtryck. Nu vet jag ju inte om mina blodprov är bra, men får väl hoppas på att det inte döljer sig några blodsjukdomar där! :)
Åh! Och visserligen blev jag nervös när hon skulle ta blodbrov från armvecket, men det gick bra, igen! Jag kunde till och med titta på när mitt blod sipprade ut i ett provrör. Tror jag är redo för att ge bort 4,5dl blod (och inte 4,5 l som jag först råkade säga till min pappa och bror... ehe... det är vad man har i kroppen ;) ). Saken är att jag inte får ge blod förrän i April, hade ju tagit hål i öronen och då måste man vänta i 6 månader...


Och övriga notiser
-Psykologi hemtentan gick jätte bra, vilken boost alltså!
-Matteprovet var ett helvete, och drog det roliga med dagen med sig ner
- Har förhoppningsvis kommit ur månadens deppdag nu :)
- Studentfest imorgon och jag vet inte hur jag ska vara klädd. Temat: Crazy Christmas

Idag har jag flängt runt på möten. Egentligen så började det hela tio över åtta när väckarklockan ringde och talade om att det var dags för mig att ta mig upp. Vilket jag också gjorde... tio minuter senare. Kvart i nio var jag klar för att ta mig till voteringen som skulle äga rum 9. Pappa hade visat mig hur jag skulle ta mig till läktaren så det skulle ju inte vara några problem... Ja, efter att ha åkt upp i fel hiss och sedan stå där och inte ha en aning om vad jag skulle ta vägen, fick jag ge upp och ta mig tillbaka till rummet. Vilket ändå var bra för det gav mig chansen att plåstra om mitt sår på tån (som jag fick i söndags).
Sedan satt jag och läste i den där boken och sedan väldigt intressanta papper om ungdomsarbetslösheten och vad sossarna vill göra åt det.
Därefter möte kombinerat med lunch. Väldigt intressant att lyssna på hur möten går till, även om det som berörs kanske inte berör mig direkt. Man kan se hur lika möten på denna nivån är om man jämför med till exempel mitt klassråd. Det är ganska mycket likadant, även om vi på klassråden ibland kivas mer och ibland kan vara lite mer kaotiska eftersom vi inte helt fått in tänket (och för att många är ointresserade och sitter och demonstrativt visar vilken pest och pina det är, eller är totalt borta), så fungerar det ändå snarlikt. Här märker man dessutom att en ordförande verkligen behövs, men att den måste vara accepterad (ännu en sak som inte är säkert att det är på klassråden alltid). Det är en viktig funktion att dela ut ordet och sitta och vara uppmärksam.

Efter mötet begav jag mig till fiket där en av riksdagsledamöterna jag följer blev intervjuad av tre killar från Uppsala universitet. Det handlade om ungdomsarbetslösheten och det var väldigt intressant tyckte jag. Det kommer ju beröra mig snart också, förhoppningsvis inte arbetslöshetbiten, men det är ändå vad min(/vår?) generation möter.
Jag hade ju läst papper om vad sossarna ville innan för hon hade get mig det så jag skulle ha lite förkunskap och hänga med, men när hon berättade blev det mer livfullt och det gick in bättre. Enligt mig verkar deras förslag väldigt bra, även om jag inte tänkte gå in på det mer just nu.

Sedan fortsatte jag följa henne och hamnade på ett arbetsmarknadsgruppsmöte och det var också intressant. Speciellt eftersom de pratade först allvar och sedan tog de upp en incident som hänt. Jag hade tänkt lägga upp ett klipp gällande det, men det fanns inte på youtube, så jag får fixa det sen!

Därefter fick jag se en votering. Det var speciellt. Man hängde intem ed i vad talmannen eller personen bredvid sa. Folk reste sig upp och sedan så lyste det hur de olika platserna röstat och sedan vad det nästa ämne. Inte som jag hade tänkt mig. Kändes som att fast jag gått igenom voteringar i samhällskunskapen så har det inte gåtts igenom så ingående. Detta var verkligen speciellt. Inte så att jag lärde mig mycket, men det visade lite på hur lite man faktiskt vet om hur det går till i Riksdagen fast man läst om det så många gånger.

Efter denna dagen känner jag att jag vet lite mer om riksdagensarbete. Tro det eller ej, men det har varit intressant. Idag började ju dagen med att jag läste tidningarna och så, sedan satt jag ju där på rummet. Vet inte om jag får berätta om vad som hände sedan så jag låter det vara. Sedan var det lunch och sedan sitta och läsa i en bok från justitiedepartementet för att se om min pappa behövde läsa det. Detta ledde till att tröttheten hann i fatt mig, men när jag var på väg att ge upp så blev det fika. Det var till och med julfika, mums, sedan var det möte med alla ledamöter som var sossar och från Halland. Det var intressant, för där fick jag en inblick i vad dem gjorde när de var hemma i Halland och hur de kom fram till vad de skulle bättre på. Det pratades en del om deras blogg.
Sedan var det möte för alla sossar i riksdagen och det var verkligen intressant. Där fick man ju höra vad de ville och deras diskussioner för att komma fram till vilken linje de som parti skulle ha.
Därefter blev det att försöka ta sig igenom den där boken igen och sedan mat. Citronrisotto med salvistekta grönsaker... mmm, det var smaskigt!

Det känns lite konstigt nu. Jag är lite trött eftersom jag gick upp vid tjugo över fyra i morse, men samtiigt lite överpigg. På det där härliga sättet då det är enklare att le och se trevlig ut för man orkar inget annat, men jobbigare för att jag är obeslutsam och velig. Nu börjar en telefon ringa. Läskigt. Jag tänker inte svara... Speciellt inte för det är en sådan där High-tech telefon med display och knappar md olika linjer. Nu blev det tyst.

Så vad har jag gjort idag, jo jag har lät igenom två tidningar som hetr Riksdag och departement och lät igenom vad som ska hnda denna veckan här i Riksdagen. Förhoppningsvis får jag något att göra. Morgon dagen kanske kommer gå ut på att kolla på debatter, eller det skulle jag nog göra i alla fall på fredag. På torsdag skulle jag kanske få hänga med på seminarium hos Amnesty, beror väl på vad som finn att göra. Jag vill och ska väl int hänga med min pappa så mycket. Det ska nog gå bra tror jag.
En sak till som är läskig var att de bara la sina saker vid ett bord och gick så långt bort från det, för att hämta kaffe, att någon annan enklt hade kunnat ta dra saker, men de verkade inte alls bekymrade om det. Visserligen vorde det väl hmskt om man ore rädd för tt aker skulle bli snodda på riksdagen, där man inte ens kan gå så långt utan att behöva via kort på vem man är.
Jag kanske skulle få ett sådant om gör att jag kan gå runt själv också, eller ja, jag kan inte låsa upp något, men jag ska kunna ta mig förbi vakter.

Förhoppningsvis hinner jag också ut lite på stan den här veckan. Närmare bestämt ner på söder till Beyond retro och kolla på kläder! Hoppas, hoppas!
Kanske får jag träffa min bror också. Detverkar nästan som att det blir lite av en liten släktmiddag här i veckan också ^^

Så allt är bra hittills, har inte dött av uttråkning eller blivit bestulen på tåget.
Om det saknas bokstäer så är det inte mitt fel utan tangentbordet, jag förstår inte hur någon kan sitta och jobba vid deta tangentbord! Det är svårt att få fram alla bokstäver, plus att dt är lite kladdigt. Men kunde ha varit värre! Jag har i alla fall en dator och ett tangentbord att sitta vid! :)

Imorgon, 05 och något ska jag visst sitta på ett tåg och åka mot min andra praktikplats, riksdagen. Jag ser faktiskt fram emot att få se hur det går till och lyssna på vad som kan diskuteras vid möten och hur formellt det egentligen är.

Därför ska jag nu försöka packa. Jag vet bara inte hur man på ett bra sätt packar ner en Dumle-julkalender :P

Annars händer inget speciellt. Mattelektion idag som inte gick så bra... provet... ja jag måste helt enkelt plugga ordentligt nu. Jag mår dessutom illa nu, först gjorde jag det när jag satte in nya öronhängen, fortfarande inte van. Nu är det nog mest för maten jag åt, värst av allt var att det var ganska mycket och inte så gott. Jag använde ost bara för att den redan gått ut och jag inte vill slänga, och det blev lite för mycket... bläääh...
Nej, nu kommer jag till det värsta, jag är fortfarande sugen på godiset som står i vardagsrummet! Mmmm, yummie, socker och E-ämnen.

Sista Twilight-nighten för året var igår. Tyvärr har jag ju ingen bra kamera så jag kunde ta foton där. Vi gjorde i alla fall väskor, eller ja, vi tog väskor och målade och skrev på dem.


Detta blev min väskas "framsida"


Och denna dess "baksida"

Ni skulle sett de andras väskor... jag blev typ helt paff. Det var jättemånga som hade gjort superfina väskor!
Sedan var det lite utlottning och sista numret hon drog, var mitt, nr 16. Och jag blev VÄLDIGT chockad så jag typ skrek ut "Va?" Så jag fick tradingcards som jag gått och dreglat över (det var även därifrån jag fick texten till väskans "baksida") :P
Kahjo ska dock INTE titta! BLUNDA! Ni andra varsågoda...



... ja, ehe... :P
The wolf pack in all it's glory. Karaktärerna är, från vänster: Paul, Sam, Embry och Jared.
Vill ni se fler magar, men i lite mörkare grusigare verison (att ta foto med mobilen är inte jättelyckat) så klicka på bilden!

"Vi bränner fett!" och en energigivande dans är det första man möts av när man tittar på musikalen Fett. En bra musikal som ger glädje och med musik som sätter sig på hjärnan.
Det är där jag har delar av min första praktik. Jag står i garderoben och tar emot jackor, sitter med publiken i en röd overall där det står Brandvakt och hoppas på att det inte ska börja brinna. Sedan efter föreställningen försöker jag snabbt ta mig till garderoben för att ge tillbaka alla jackor och dylikt.
En helt okej uppgift, men i början finns det inget att göra och jag har som vanligt svårt att prata med nya människor.
Igår när jag kom dit hade ingen av de jag "jobbar med" kommit dit, så jag fick stå i garderoben själv i början. Det gick ju bra, men lite nervös var jag, speciellt eftersom jag kom på att då hade ingen gått och kollat branddörrarna.

Nej usch till att vara ny på ett ställe och försöka få kontakt med folk, det funkar inte för mig helt enkelt :(
Jag försöker, men jag kommer inte på något att säga... Sen så är min mellanstadielärare med i musikalen också...

Ska ha praktik idag också, så jag ska dit vid halv sju igen och vara där till tio, sedan ska jag försöka hinna umgås med Steffi också... om jag nu hinner få klart mitt plugg. Jag är bakom så mycket nu att jag snart inte orkar. Jag håller seriöst på att ge upp med mitt projektarbete, eller bara bryta och börja om, för det här funkar inte nu och jag mår dåligt när jag tänker på det.
Sedan ska jag ju göra psykologihemtenta till måndag och har latinprov på tisdag. Sedan ska jag göra någon sorts "study plan" till engelskan, men det är inte förrän näst, nästa vecka. Och så har jag matteprov någon gång innan jul, jag vet inte riktigt när, får höra med min lärare imorgon...

Julen verkar i alla fall komma. Jag har gjort pepparkaksdeg idag, utan att äta utav den!!! Men höll seriöst på att börja dregla. Jag har fortfarande ett starkt sockerbehov. Det är läskigt, snart är det dessutom den 1:a december och då slutar ju uppehållet. Dock är det ju 1:a advent imorgon och det firar vi alltid med att gå på julskyltningen och sedan gå hem och dricka glögg och äta pepparkakor. Frågan är om jag verkligen ska avstå från det eller inte... får se vad Steffi tycker, hon är ju den med kontraktet...
Åh! Fick min mamma att köpa den nya glögg sorten Blossa 09, glögg med smak av clementin. Det lät riktigt gott och läste i en tidning om en som tyckte den var jättegod så jag kände att jag bara måste smaka! Vi får väl se sen om det var gott eller inte ;)

Choooklaaaaaaaaaaaaad!

Idag tog jag en sjukdag. Väcktes visserligen av min mamma som kom in halv nio och undrade om jag inte kunde ta emot någon som skulle kolla brunnen mössen hade kommit upp ur. Det slutade ändå med att hon gjorde det själv och att jag förgäves försökte somna om. Det var när min mage började kurra som jag släpade mig upp ur sängen och då hade det gått ett par timmar.

Så dagen har varit ganska händelselös. Bara jag och mitt bristande immunförsvar, god jos och mycket ligga i sängen och titta på TV. Det var skönt och få ta en sådan dag, jag behövde det. Mår bättre nu.

Förresten, Stolthet och fördom (Pride and Prejudice) drar verkligen in en i deras värld. Såg den idag efter jag märkte att jag de andra filmerna jag tänkt kolla på inte fungerade, den ena var kladdig undertill och därför kunde man inte se flera av scenerna och den andra så fanns inte skivan i fodralet. Sedan så är Stolthet och Fördom något jag inte kan få nog av. Liksom... Mr Darcy *dregla* Tror egentligen det inte har så mycket med utseendet på personen som spelar honom, utan bara karaktären och historien i sig. Även om de lyckats casta honom bra hittills (jag gillar ju nämligen typ ingen av de som spelar Batman fast Batman i sig bäst!)

Vilket även är anledningen till att jag bara MÅSTE skaffa Bridget Jones filmerna. Han i den filmen heter inte Mr Darcy av en slump, åh... Colin Firth! Spelat två olika sorters Mr Darcy och i Bridget Jones-filmerna får han dessutom slåss, på ett sätt som jag faktiskt att många brittiska män hade gjort, om det nu inte gällt fotboll. (Se båda slagsmålen här)


På tal om söta killar, jag såg New Moon igår, jag gillade den faktiskt. Vet ju inte hur det var för de som inte läst böckerna, men för mig blev detta ett jättebra komplement, jag började gillar New Moon mer nu! Kanske är det också tack vara Taylor Lautner (han som spelar Jacob Black)

 

Och HAHA! Taylor är -92!!!

Och ja, detta var ett inlägg mest för att tycka synd om mig själv och muntra upp mig :) Lyckades gjorde det också! :P

Vet ni vad jag precis kom på? Det är den 22:a november idag, och om ni nu kollar i era almanackor, vad står det där? Jo det borde i alla fall stå Cecilia så fint där vid datumet. För ja, det är min namnsdag idag! Grattis till mig! Och självklart till alla andra Cecilior världen över!

Var kommer då namnet Cecilia ifrån, enligt behindthename, så har namnet ett latinskt ursprung (yeeeiiih! :D) och kommer från ordet caecus som betyder blind. Jag vet, att ett sådant fint namn som Cecilia kommer från ordet för blind.
På en mugg jag har i ett köksskåp så står det att Cecilia är kyrkomusikens beskyddarinna. Detta kommer, enligt behindthename från en kvinna som vägrade att tillbe de romerska gudarna och därför högg de av hennes huvud och hon blev martyr.

Känner mig trött och hängig. Lite frysen också. Armen ömmar och latinet skriker efter mig. Inte en toppen dag att ha snuva och känna sig allmänt nere och sliten på. Idag ska jag plugga in substantiv- och adjektivböjningar och försöka lära mig alla ord på latin.  Imorgon hinner jag nog inte med så mycket, skola och sedan ska jag få se New Moon. Hoppas bara att jag mår bättre tills dess. Är detta biverkningar så ska det gå över efter idag, men jag kan ju haft "turen" att plocka upp ett annat förkylningsvirus när jag var och tog svininfluensavaccinet.

Jag undrar fortfarande vad människor tänker på när de hostar rakt ut! Det är en av de mest oförskämda saker man kan göra, jag har visserligen själv gjort det, med det var när jag var jätteliten eller någon gång jag satt i halsen och jag hostat av reflex och varit lika förvånad över det själv som min omgivning. Nu på senaste tiden har jag sett flera i min egen ålder bara hosta rakt ut. En av dem satt vid skolsystermottagningen.

Visserligen kan det varit min kompis som drack av mitt vatten på Ki-boxen i tisdags, skulle inte vara första gången hon drack av mitt vatten när hon har ont i halsen *suck*. Hon sa till och med att hon hade haft lite ont i halsen innan då också. Nästa gång blir det utfrågning innan hon får dricka av mitt vatten.

Sen igen, kan jag fått det av vem som helst. Kan ha varit någon jag pratat med, ett dörrhantag jag tagit på. Ja möjligheterna är oändliga. Ibland blir man bara sjuk och att försöka spåra smittan bakåt känns faktiskt ganska orelevant för mig nu. Det kan ju som sagt bara vara lite biverkningar. En mycket ovanlig biverkning var just "sjukdomkänsla".
Inte så jättelägligt eftersom jag på tisdag har ett frukatat Latinprov 08:10 på morgonen och sen har jag inget mer...

Såg förresten filmen Kärlekens slöja innan idag när jag tyckte att jag vaknade för tidigt. En helt underbar film jag tror jag förälskat mig i. Det är nästan lite svårt att inte gilla filmer med Edward Norton i och här, magiskt. Både han och Naomi Watts var fantastiska och trots att regin i början var lite sisådär så växte det till sig under filmen och jag blev förtrolald och indragen. Det var på den nivån att jag kunde pausa och hämta frukost och när jag sedan tryckte på Play så var jag ännu en gång fast i historien. Det är ovanligt. En solklar 5! Se den!

En låt i filmen fångade mig totalt. Helt underbar är den! Kände igen den från en annan film också, känner ni också igen den? Komponerad av Erik Satie, här är Bojan Goriseks tolkning av Gnossienne no. 1 (spotify), för Erik Saties egna version kan ni lyssna på youtube.
Åh den är så fin! Det ska bli dagens plugglåt no. 1! :D

Denna veckan har varit lite speciell på flera sätt. Jag var på Ki-box i tisdags som var kul, men jag blev trött efter uppvärmningen.
Sedan på onsdagen var det skriftligt nationellt prov i Svenska B och sedan på kvällen var det studentfest. Temat var sport (idétorka?), så jag kom klädd som en schackspelare. Det var en rolig kväll med underhållande och intressanta konversationer i början och dans i slutet. Dagen efter var jag däremot trött, trots detta kände jag att jag verkligen lyckades bra med gruppredovisningen även om jag kunnat göra bättre.
Och idag, ja, fick svininfluensasprutan, och nej jag dog inte, jag svimmade inte ens, nu ömmar armen lite och innan hade jag lite svettningar, men det har gått bra :) Även stolt över en jag gick med som var rädd för sprutor, att hon vågade sätta sig där och hur hon ändå höll sig samman, och för henne gjorde det inte ont alls heller! Jättebra! :D

Utöver det jag nämnt har jag också haft en massa skolarbete att göra. Har fortfarande en del. Känner att jag inte hinner med längre. Skrivit upp mig på bostadslistor och varit duktig, men helt missat mitt projektarbete och att ringa en körskola :(
Jag verkar helt enkelt få skriva fler lappar till mig själv!

Nästa vecka börjar praktiken, själv har jag inte haft någon kontakt med mina handledare, men antar att jag får ringa på måndag och börja göra upp när jag ska komma in och hur mitt schema ska se ut och så...
Inte jättepepp, för jag är inte så bra på att arbeta. Att gå i skola verkar vara min största talang, lite sorgligt, men till stordel sant :/

Knaprar i mig valnötter, försöker hitta det söta och stilla mig sockerbehov och behovet av att tugga. Varför har man ett behov av att tugga och äta fast man fått i sig energin man behöver? Väldigt onödigt. Inte alla kanske, vissa personer verkar inte gilla mat, det måste vara tråkigt, men bra vid sådana tillfällen som dessa då jag bara vill äta!
Någon sorts tröstätning tror jag, kan bero på mycket, skolan och allt jag inte försöker tänka på! Det går inte så bra. Jag fryser om mina fingrar och känner att jag borde göra skolarbete men det går bara inte.

Min mamma hittade förresten massa musspillning och minst två ruttna möss under golvet till en garderob utanför mig rum... inte så trevligt. Men de är borta nu, nu var ju bara problemet hur man ser till att inte fler kommer in...

Denna bilden togs förra året på Kreta lite tidigare än den här tiden på året. Tänk, där är nog apelsinerna mogna nu. Jag vet att man ofta vill ha det man inte har, jag vill har platt eller lockigt hår för jag har inget av det. Man vill ha värme när kylan kryper på... men ibland kan man acceptera vad man har och vara glad för det. Som när håret lägger sig bra kring ansiktet och ändå ser livfullt ut, eller när snöflingorna faller ner på en blottade hud.
Nu däremot hade jag velat ha en apelsin, även om jag vet att läpparna kommer bränna och svida.
Även om jag vet att den där apelsinen på Kreta inte är menad för mig så får det mig inte att sluta längta efter den. Min hjärna slutar inte tänka på den. Den slutar inte se den som den perfekta apelsinen, med perfekt sötma och syrlighet i ett, törstsläckande med härlig konsistens. Samtidigt slutar min hjärna inte att granska mig och sträckan jag är från den där apelsinen. Att om jag vill ha den att jag måste kämpa mig dit och hoppas på att ingen redan tagit den. Att inte apelsinen fallit en en annans famn. Hjärnan säger till mig att det inte är möjligt, att jag kommer förlora apelsinen.

Till slut kommer väl denna apelsin, precis som de andra tyna bort i mitt medvetande och bara vara en lockande tanke inlåst djupt där inne.
Är det verkligen vad jag är dömd till, att se dessa apelsiner hela tiden lockande, gäckande för att sedan tyna bort för en annan utan att våga ta mig dit för att få en. För tänk om de är borta, eller att de ruttnar när jag väl är framme?

Det är något att tänka på, trots att jag inte vill.

Föräldrarna bråkar så jag kan inte få ro att plugga så jag tänkte att jag nu kunde blogga lite istället.

Jag var ju på framtid och kunskapsmässan i Göteborg i torsdags. Jag ångrar inte att jag åkte dit! Fick visserligen till slut ont i armen av alla pappersbroschyrer och kataloger. Inte ens sedan när jag träffat Jenny och börjat handla filmer och annat kom jag upp i lika mycket vikt så jag kunde få jämvikt på båda sidor när jag gick med kassarna.
Jag tror dessutom att jag fått lite större hum om vad jag vill bli och var jag vill studera, så det blir väl att skriva upp sig på bostadslistor och kolla vilken släkt/vänner man har i närheten som man kan få något mål mat av då och då :P
Det var dock trångt, inte lika trångt som på bokmässan. Dessutom var det mycket mindre yta så när jag gått överallt så hade jag inte ont i fötterna! Priserna i cafeterian var fortfarande smärtsamt höga för mat som jag nu endast accepterade för att det inte fanns något annat.

Sedan träffade jag som sagt Jenny (som jag räknat ut att jag inte träffat på typ 4 år o_o) och jag blev visad till ett mysigt café där vi fikade. Vi drack först te, sen märkte jag att min mage snart skulle börja kurra så jag åt en tidig middag.
Jag blev sedan guidad till affärer med ganska mycket filmer. Hamnade till slut på Movieline, en filmaffär jag inte tänker glömma! Den ligger mitt emot kasinot vid Göteborgsoperan. Väldigt stor affär, väldigt mycket filmer. Bra sorterat! Det var så mycket att jag inte orkade leta igenom allt ordentligt och såklart glömde jag namnen på alla filmer jag tänkt se. Jag köpte däremot Jakten på den röda oktober, Vem är Forrester? och en dvd med två filmer med Keira Knightley i; Pride and Prejudice och Atonement.

En helkul dag där jag från början var trött, men i slutet när jag från tåget traskat hem var så trött i armar, fötter och huvud att det inte varit så härligt att bara få sova på ett bra tag.

Har både Göteborgsäventyr och Twilight-night att blogga om. Tyvärr uppstår förseningar på grund av att jag igår egentligen bara låg och halvsov och tyckte synd om mig själv, min frysenhet och mitt snörvlande. Idag mår jag bra trots tröttheten för att jag fick för lite sömn. Jag måste däremot få klart ganska mycket plugg, vilket inte går bra. Jag har ingen aning om jag jag skriver om nu. Vet bara att jag måste blir klar med detta innan tre och sen ska jag började med filosofin och engelskan.
Jag ska däremot försöka få ur något blogginlägg också, i någon paus eller så.
Nu är denna pausen nästan slut och den varma chokladen är inte gjord, men det måste ju nästan räknas som skolarbete det med :P