Efter lång paus... klagan ännu en gång...

Jag sitter ännu en gång och försöker att inte tänka på en apelsin, men apelsinen dyker ändå upp i mitt huvud,inte samma apelsin som den jag nämnt en gång innan. Då avslutade jag med "Till slut kommer väl denna apelsin, precis som de andra tyna bort i mitt medvetande och bara vara en lockande tanke inlåst djupt där inne.
Är det verkligen vad jag är dömd till, att se dessa apelsiner hela tiden lockande, gäckande för att sedan tyna bort för en annan utan att våga ta mig dit för att få en. För tänk om de är borta, eller att de ruttnar när jag väl är framme?
"

Det stämmer fortfarande, men nu är det mer jobbigt att inte kunna sluta tänka på apelsinen.
En av mina kompisar på fejjan gillade detta: "As soon as you get online, whose name do you look for first? When a slow song comes on, whose face pops up in your head? When you get a text, who do you hope it's from? Whose name makes your stomache drop when you hear it?"
Ja en sådan person har jag... igen... Men jag vill inte... Jag vet ju ändå hur det kommer sluta nu, som det alltid gör. Om jag inte gör något som är olikt mig, men är det värt det? vågar jag? vill jag?

Nej nu måste jag verkligen plugga... även om jag verkligen inte vill... Det var nog ett misstag att börja plugga på en gång. Jag var inte redo för det... tror jag...

RSS 2.0