ParvaDux

Mycket, mycket trött... man kan fundera på varför jag sitter här. Det kändes som en bra idé för stunden, men det är visst svårt att skriva samtidigt som man slevar i sig kiwi. Och kiwin slevar jag bara i mig för:
1. Jag var sugen
2. Så jag skulle kunna tvätta av mig smink
Det behövs energi till sånt vettu ;)

Plus at jag har en blåsa i munnen, haft den i flera dar, den kan inte läka för tanden skaver hela tiden på det...

Och nej, jag kan inte dansa, men det är faktiskt gaska kul att inte dansa på dansgolvet utan bara skumpa runt och hoppas på att man träffar någon takt rätt. Speciellt om man har någon som kan skumpa runt med en, eller kanske till och med, som jag nu hade, någon som kan dansa! :o

Kiwi + blåsa... nej tack... Det svider :( och så måste jag borsta tänderna O_O

Och så ni vet, jag är klar i skallen, bara väldigt trött nu (och fick precis världens hicka men nu gick den över... inte...)

Bara jag som märkt att välja körskola är väldigt krångligt. Inget är likadant! En skola ha höga handledningskursavgifter, men har billiga paketpris.
Det där med paket är värst! Det är svårt att veta vad som ingår. Sedan kommer man till vad andra tycker om körskolorna!

Nej längtar tills hela valet är klart. Idag ska jag visst till IKEA. Ska ta med mig min stickning så jag har nått att göra. Åh! Ni ska bara se det!

(Detta inlägg skrevs i natt, men sidan var nerstängd så kunde inte posta när jag väl var klar)

 

Detta är mitt hundrade inlägg. Jag kan inte förstå det, jag har hållt mig till min blogg! O_O

Detta firar vi med Jakob Dylans Will it grow (som tyvärr bara finns att lyssna på i bra version på spotify). Jag är verkligen nästan helt besatt av den låten, men den är faktiskt väldigt bra!

Idag, eller ja, nu blir det ju igår (klockan har sprungit iväg till 01:00 nu), var jag som sagt på Sesam. Det var 16 personer, 16 st, det är rekord. Tyvärr ledde det till att inte alla kunde läsa upp i gruppen, vilket var lite tråkigt för det är roligt att få lyssna på andras texter.
Sedan lovade jag Steffi att jag skulle lägga upp några texter här, som inte blev upplästa.

Vinter
Jag vet vad som irrar i parken
det är kylan från ett år
snön från ett sekel
knaster av sulor från förr
och ett vått andetag från ny kärlek

Tiden
Skrapa med naglarna på din spegelbild
det hjälper inte
Jag har redan gått
Du vill ha mig tillbaka,
du bönar och ber
försöker dra mig in i din makt
Du verkar inte förstå
att ju mer du letar och försöker få mig tillbaka
desto mer av mig förlorar du.

När man hör msn-signalen utan att någon skrivit något. Då vet man att man känner sig ensam. Eller i alla fall om man samtidigt som man tycker sig höra ljudet blir glad och bara "åh någon har skrivit till mig", när det sedan visar sig att de inte har det... ja... inte lika kul.

Jag är förresten ganska normalt halvdeppig nu, så här "Åh ingen tycker om mig och ingen vill egentligen umgås med mig de bara gör det för de inte har något bättre för sig, för jag är inte så rolig att umgås med". Vilket jag försöker övertala mig själv inte stämmer, men hormonerna vill sitt och att det finns EN på msn som jag nu snackar med och det senaste personen kollade i rutan var för tio minuter sen.
Ensam jag? Näää då...
Värst är att jag inte har något att säga. Jag pratar(/skriver) bara för att göra det.

Jag borde sova, jag är dessutom trött, men det känns bara så typiskt... Imorgon är det Sesam igen... helt plötsligt verkar typ alla jag känner därifrån komma dit, då jag inte riktigt känner för det. Jag vill bara krypa upp i någons soffa och kolla på någon film och prata.

Jag var och hade ansiktsmask hos Kahjo och lärde henne sticka (5 min innan jag gick fick min mamma visa mig hur jag skulle göra för att lägga upp maskor för det kunde inte jag XD). Tyvärr kan inget vara logiskt för tillfället.

Just det har verkligen börjat späcka upp mig själv också. Jag måste verkligen sluta, för det värsta är att jag verkligen mår dåligt av att äta godis i tre dagar i följd, men gör det ändå...
Och maten jag ätit har inte varit så mycket bättre...

Åh som jag klagar... men ja... Jag får ju inte sova som jag vill och det verkar inte vara skolan och jag hoppas inte det är vad jag tror det kan vara, för det är inte okej. Dessutom gör det mig nu bara ledsen...
Idag har jag gått från inbillat-glad till depp...
Imorgon blir nog bättre skulle jag tro...

Förstår om ingen orkar läsa, orkar bry sig... jag hade nog inte gjort det...
Nästa gång jag bloggar lovar jag att inte vara så "naturligt" deppig (hoppas ni förstår vad jag menar med "naturligt"). Då kanske jag kan prata om mysiga höstmörkret och andra stora fluffiga fina saker!

Ska i alla fall få sova i nya sängkläder i natt, det ska bli nice ^^

Sitter och fascineras lite, samtidigt som jag blir skrämd. Av min mammas spelande av Farmville. I efterhand kan jag undra vad jag tänkte när jag visade henne spelet. Jag trodde inte hon skulle bli så involverad. Nu kan hon komma springade och säga "Jag ska adoptera bort en sköldpadda, är du beredd?!" eller "Säg till om du ska adoptera bort något. ... har du fått något djur att adoptera bort nu?"
Jag borde väl inte säga nåt. Jag sitter själv och håller på och skördar och sår. Men jag tror jag ska ta en paus efter imorgon. Jag känner att det tar lite för stor del av mitt liv när jag börjar vilja planera in vad jag ska göra på dagen så jag vet när jag kommer hem för att skörda. Det är inte riktigt okej.

Så här ser min farm ut för tillfället.

Idag är det dessutom första dagen på "lovet" även om jag i vanliga fall ändå skulle varit ledig en lördag. Precis fått iväg svenskan som skulle varit inlämnad igår... nu är frågan: Vad ska jag göra idag?

Svar 1: Städa.

Det var en silverfisk som sprang på min säng igår natt. Eller ja under madrassen... sen försvann den. Så känns som att jag nu ska ta stor städning och dra ut sängen och hopaps på att varken silverfiskar, gråsuggor eller *peppar peppar ta i trä* spindelbo där under. Det har hänt.

Måste dessutom rensa bland mina kläder. Hur kan jag ha så mycket kläder och ändå ha så svårt att hitta nåt att ha på mig? Jag förstår det verkligen inte! Det verkar vara ett av livets mysterier...

Vaknade precis. Sovit i en timme, orkade verkligen inte stå upp innan. Såg sista delen av Mannen under trappan och sedan vände jag mig om och sov.
Mannen under trappan är en väldigt obehaglig serie, speciellt sista avsnittet. Inte så skräckaktig, men mer rysare och lite irriterande spännande. Serien bidrog till sjuka mardrömmar nu när jag sov om ett par som hade barn och verkade ha det jättebra. Bara att mamman inte ville ha barn för det tyckte hon sabbat deras relation och pappan var typ förvånad. Sedan kom det massa äckliga blod bilder med något som ser ut som nyfödda kaniner, bara att det var en människa, i den storleken som var som en klump som låg i blod och sög blod från typ pappans finger (det var en flashback-bild för honom). Måste bara säga att det händelsemässigt inte hade nåt med serien att göra, det var bara att skådespelarna var i mitt huvud och jag fick bestämt för mig att det var dem.

Så jag bestämde mig för att resa mig upp, lättare sagt än gjort. När jag försökte resa mig for typ ögonen bak och kraften försvann ur mig. Så jag låg och förberedde mig för att stiga upp i typ tio minuter, medan jag slumrade till lite då och då.
Något säger mig att jag kanske inte sovit så bra som jag borde gjort de senaste dagarna. Jag har faktiskt inte sovit åtta timmar på ett tag. Är förvånad över att jag kan vara så pigg i skolan! O_O

Jag hade matteprov idag G-/VG-delen, i morgon har jag MVG-delen. Ska snart upp och plugga till det. Har ALDRIG pluggat så här mycket inför ett matteprov som jag gjorde igår. Jag TROR det gick bra. Det var ju en uppgift jag typ ändrade i 4 gånger för jag såg att jag gjort fel i uträkningen. Sedan fem minuter innan vi skulle sluta märkte jag att jag gjort en helt fel mer komplicerad uträkning. Så jag fick sno ihop den väldigt snabbt. Så jag håller tummarna nu *håller tummarna* En för rättningen till dagens prov och en till provet imorgon.

Det är kallt. Precis slitit mig från värmen av två filtar i soffan. Tanken var att jag skulle vila i 15 minuter och sedan fortsätta plugga matte, men åh vad underbart det är att ligga på soffan och halvsova och lata sig. Drömmer/tänker helknäppa saker och slipper för en stund känna mig så stressad.

Nu ska jag dessutom klaga av mig:
Matte C-provet ser inte ljust ut. På andra delen av min diagnos fick jag 1 rätt av 12 uppgifter... ouch säger jag bara. Första delen gick bättre, men inte lysande precis...
Min Argumenterande uppsats i Svenska om varför man ska läsa Ernest Hemingway står ganska still för jag vet inte vad jag mer ska skriva och jag har typ en a4-sida och den ska visst helt plötsligt vara 2-3 sidor O_O

Det var skolan det, sen är det en massa andra saker som är blääh. Det är lite jobbigt alltså...

Funderar också på att ta msn, eller kanske t.o.m. internet, uppehåll. Jag sitter alldeles för mycket vid datorn. Tid jag hade kunnat ägna till att plugga... men det blir ju så tråkigt om jag inte ska få sitta vid datorn :(

Sedan mejl är helt lönlöst att skicka till mig nu, eller typ meddelande på Facebook, jag ser dem, men svarar inte tänker hela tiden att jag gör det "senare" vilket nog inte blir av förrän på höstlovet. För JA, jag tackade nej till att åka med en kompis och hennes familj till Irland för att jag kände att jag hade för mycket att göra i skolan...


Citat från Mark Levengood och Unni Lindells bok Gamla tanter lägger inte ägg (en jättebra bok, med en massa bra, roliga och tankvärda citat från barn!):

Vi har en hjärna för att håret ska ha något att sitta fast i

Spänn fast er nu! För jag har varit och övningskört för första gången! Läskigt och urkul! :D
Man kommer där till en öde parkering, min mamma hoppar ur och gör plats för mig. Man sätter sig där väldigt tätt intill ratten och jag bara "Koppling är längst till höger va?" "Nej det är gasen". På den nivån var det. Så först lära sig vad de olika pedalerna gör sedan min mamma bara "Jaha, ska du köra lite nu då?" Tog tag för mig att ens få gång motorn och så var kopplingen inte i och sedan helt plötsligt körde jag och svängde! 19km/h var först jätteläskigt. Efter några varv fick jag växla till tvåan *svälj* och sedan när jag kom upp i 29km/h och var på väg mot ett staket min mamma bara "Ja nu kanske du borde bromsa lite" vilket jag var snabb med att göra.
Det var jättekul! Och jag var visst duktig, det var ju min första gång :)

Backa däremot var mest bara jätteläskigt! Men jag kunde svänga lite i alla fall! :P

Åh jag är typ helt lyrisk! Våga INTE ta upp klimatfrågan nu. Jag får faktiskt köra lite...

Svänga är roligast! När man måste vridsa ratten nästan ett helt varv! Men i 14-20km/h då...

Sedan har jag ätit typ världens godaste sallad. 65 kr, och det är sååå okej för den! Åh jag hade fotat, men jag åt upp den så snabbt. Ehe... men den är sååå mumsig, för man får välja vad man vill ha på! Hur lyxigt är inte det när man köper mat? Jag behöver inte ha blomkålen, russinen eller oliverna om jag inte vill. Men åh... rostad lök och jordnötter och inlagd ingefära *dregel*
Jag ska SÅ bli stamkund där. Och jag pratar så klart om Daisy's som även har sushi, men det har jag inte smakat, men som sagt, underbara sallader. Om ni nu känner för att äta det. De stänger dock tidigt, 18:00 :(


PS Koppla ur betyder att man ska trycka ner kopplingspedalen! :D  DS

Nu hade jag suttit i bilen i flera timmar, med undantag för att gå upp på skumpande färjor som fick det att vrida sig i den tomma magen. Nu var jag mätt, men inte belåten, otålig. Så är man äntligen där, kommer äntligen in i Schwerin efter flera felsvängningar. Jag tittar matt ut på vägen och så plötsligt uppenbarar sig något. Det sträcker sig mot himmelen och glimmar i solen som skiner fram genom molnen, slottet i Schwerin...
Jag tror inte jag har sett någon byggnad som har varit så häpnadsväckande, sagolik.




Hela Schwerin kändes faktiskt mysig, det var verkligen som en gammal stad blandat med moderna affärer och de hade en trevåningshög köpcentrum. Detta en stad med 96 000 invånare, Halmstad har 90 000. Dessa 6000 verkar vara väldigt avgörande för hur mycket affärer det finns. Jag köpte faktiskt ett klädesplagg! Den är ganska färgstark, i alla fall för att vara mig och höst... men jag är glad att jag valde den, antingen den eller en som var mörkblå...
Det var många restauranger där med VEGETARISKA alternativ, inte många, typ 1-2, men ändå. Det är Tyskland! De äter kött med kött och de kan inte ens steka potatis utan att ha bacon/fläsk i.

Slottet var som sagt fantastiskt, här är foton som ni kan beundra som alla har något med slottet att göra (klicka för större bilder):



Blev annat gjort än att titta på det underbara slottet dock. Vi var och kikade på en kyrka som också var helt fantastiskt. Den var gjord i Gotiskstil. Jag kan inte så mycket om olika byggnadsstilar, men jag har lärt mig att om det är nåt jag gillar så är det den Gotiskastilen!



Fler foton på kyrkan, men från insidan:



För mig kändes Schwerin som en drömstad och jag hade nog inte haft något emot att bo där eller i alla fall ha någon lite stuga eller i alla fall åka dit varje sommar och njuta i stadens prakt... om det nu inte legat i Tyskland och jag inte förstår vad människorna säger, de förstår inte mig och ja... det var ont om vegetarisk mat! Och så hade de hårfärg med ammoniak... bara så ni vet X'''D

De vi nu egentligen åkte till den "lilla" staden Schwerin för att se var ju då Melanie. Vid det här laget kan ni väl allt om henne, speciellt efter min fina introduktion.


Inte bild från det jag såg, men det var bättre kvalité så det såg snyggare ut som stor bild. Från North Carolina 2005. Hittade på Wikipedia :P

Det kändes faktiskt lite konstigt att sitta där i en biosalong och vänta på att hon skulle komma upp på scen och sjunga. Hon hade en som sjöng före henne, Abby Tucker... ja... det var... speciellt. Abby hade bra röst, men verkade inte riktigt veta hur hon skulle använda den och så såg hon typ helt borta ut och ställde sig upp i vissa låtar och svajade riktigt hippie på ett jag-har-rökt-på-som-fan-sätt.
Så när Melanie sedan kom kändes det riktigt bra. Visserligen började hon sjunga på Mr Tambourine Man, utan att ljudet till sin gitarr var på. Vi satt långt fram så vi hörde ju gitarren, men det hela lät faktiskt riktigt gräsligt.
Sedan när gitarren var i och hon kom igång så blev det väldigt bra! Sedan blev hon ackompanjerad av en gitarrist, Beau Jarred, som var grym! Plus att han såg inte så dålig ut där på scenen heller.

Jag tog foton där med, men det blev inte så bra kvalité:
Abby: Melanie:
Resten:



Jag hade alltså det toppen där och när jag tänker tillbaka på det kan jag inte låta bli att le lite ^^

Förstår ni hur svårt det är att ta ett foto med sin webbkam som inte ser ut som en ego-bild. Bilden behöver inte ens se bra ut, ändå se det ut som värsta "åh titta på mig" och sen så hur jag än gör så är mitt (ofta stökiga) rum med.

I dag kändes det däremot som det krävdes en liten dålig-kvalité webbkam bild. Fick ta en massa bara för att hitta någon tillräckligt dålig, men inte för dålig X''D


Ser ni något annorlunda med mig?

Jag hoppas ni i alla fall ser öronhänget. Det var inte där igår :P
Jag har alltså skaffat två hål i mina öronsnibbar. Det gjorde faktiskt inte direkt ont, efteråt sved det och svider lite nu också, men inget jag känner om jag inte känner efter. Vilket jag såklart inte kan sluta göra.
Visste ni förresten att man numera inte ska vrida om öronhängena. Det jag ska göra är att tvätta med flytande tvål morgon och kväll och ha i dem i 6 veckor, sedan ta ut och sätta in andra. Så nu har jag en anledning till att längta till v47 :P

Sett Twilight-filmen igen, och jag vet inte, men den har faktiskt växt lite för mig, för jag tror jag är så van vid alla dåliga specialeffekter och ibland lite dåliga skådespeleri så att nu kan jag nästan koppla bort det. Dessutom var det lite roligt för det var på ett litet bibliotek och människor äldre än mina föräldrar kom och personer som var yngre än mig. Sedan fick man ju fika också vilket inte är helt fel ;)

Woooh! Bra dag i dag! Det är bra att inte klaga, det har gjort mig gladare! Och jag har inte helt varit klagofri, men jag har i alla fall försökt och det är ju det som räknas! Jag känner mig ändå nöjd!
Jag hoppas med denna vecka se om att klaga och att må dåligt kan höra ihop, så vi får se i slutet om jag mått bättre eller inte. Det har i alla fall börjat bra :)

Jag är även glad för jag fått klart Naturkunskapen (som var till imorgon) YEAH! Så nu ska jag sätta mig förbereda mitt lilla litteraturseminarium på onsdag. Det ska bli spännande och se hur det blir. Jag ska försöka komma på diskussionsfrågor och kanske försöka hitta någon bra lek. Vi får se helt enkelt, eller ja, de som också har Ledarskap B och hamnar med i min lilla litteraturgrupp får se :P
Först ska jag bli klar med det skriftliga bara.

Känner mig optimistisk.

Imorgon är det Stureloppet (LOPPET), överallt står det Sturelöpet, och jag får väl respektera det, men jag kopplar det bara till något som hundhonor gör typ en gång om året.
Jag vet inte om jag ska vara med, tänker här helt följa gruppen. Jag känner faktiskt att jag inte har något emot att gå. Jag kan ju liksom bara inte springa så då är frågan om någon ur min klass tänkt gå också. Det är kul att gå! Typ lika kul som spinning, som jag ska göra ikväll! :D

Sedan på fredag bär det av till Schwerin! Där jag och min moder ska se Melanie som har en underbar röst! Jag längtar!

Det kanske blev lite "meningslös fakta" nu, men jag kände verkligen för att skriva det, så det bide som det bide :)


Dagens åh-vad-glad-den-gör-mig-låt: Sången till frihet, egentligen skriven av kubanen Rodríguez Domínguez, då med namnet El día feliz que está llegando, sedan översatt till svenska av Björn Afzelius.
Helt klart att lyssna på, ger i alla fall mig en sorts framtidstro och gör mig varm och go innuti!

Lyssna på den på:
Spotify
Youtube

Mina föräldrar träffade i dag på min mellanstadielärare och hans fråga om mig blev "Hur går det med papprena?"
Ja, jag hade (och har fortfarande) att tappa bort papper. Jag hade dessutom velat köra med "jag finner allt i kaoset", men nej det gör jag inte. Anledningen till att jag hittar saker relativt lätt är att jag staplar allt i högar och jag letar sedan igenom dessa. Funkar dock inte alltid...

Jag tror jag är väldigt disträ som person. Oftast blir min blick dimmig och jag sluter mig kring tankar, viktiga som oviktiga (t.ex. meningen med livet eller hur diskmaskinerna i skolan fungerar).
Skolarbeten glömmer jag lätt bort, få gå och påminna mig varje dag och jag hade inte klarat mig utan min kalender nu! Pratar jag mycket om något framtida i skolan kan det mycket väl vara för att öka chanserna att jag ska komma ihåg det.
Jag tror att jag kanske är så, för att jag annars blir stressad av skolarbete och jag kopplar av genom att koppla bort. Fungerar inte så bra och leder ofta till mycket annan stress och hjälper nog till med mina plötsliga uppvaknande tidigt på morgonen.
En annan orsak kan kanske vara min barndom. Jag hade problem att göra mig förstådd och jag tror att jag efter ett tag slutade försöka. Jag tror ofta jag övertolkar det hela, för typ alla problem jag ser med mig själv nu leder jag tillbaka till den tiden.

Nej! Kom precis på, detta är sista dagen att klaga på en vecka, eller jag kommer nog klaga nästa vecka också, men jag ska försöka att inte göra det! Ska försöka komma på att skriva det på handen...

Sitter nu med skolarbete, chockande va? Nej, inte direkt... men jag glömde engelska läxan till imorgon, och ännu värre, jag glömde säga det till de som inte var där.

Så det var sista klaganadet för mig på ett tag O_O

I'm gonna die... Seriöst, jag kommer inte klara det. Jo det kommer jag. Och oj vad bra det kommer bli! TRA-LA-LA-LA-LA!

Det känns som jag har en massa att skriva och dela med mig av... men det finns ändå inte mycket att skriva om.

Det är Sesam (en skrivargruppsträff), men känner inte riktigt lusten att gå. Känner att jag inte orkar med det. Dela med sig av det man nu skriver som bara känns som dynga... nej tack. Plus att förra gången kände jag mer än en gång att jag bara ville fly. En känsla jag inte är helt obekant med. Senast var idag när jag hade mitt filosofiprov.
Flera gånger ville jag bara resa mig upp och gå, speciellt när jag försökte svara på frågorna och läraren tittade på mig som jag var helt ute och cyklade. Jag kände hur orden då började fastna i halsen och jag ville bara inte mer.

I helgen blir det visst en massa plugg för mig, ska försöka fokusera. Sitter jag som nu ensam i mitt rum, med ingen på msn som verkar vilja prata med mig så blir jag bara passiv.

Ska väl gå och lägga mig och kolla på en film och hoppas att deppigheten är över till imorgon bitti. Låt oss skylla på sömnbrist och allt annat är bra. Bra, bra, bra!


Hoppas ni alla får en bättre kväll i alla fall!


(Och till nästa vecka tänkte jag göra klagofri vecka för min del. Jag klagar för mycket, jag klagar jämt. Ägnar inte mycket tankar åt allt som är bra och fint omkring mig. Men jag ska försöka nu! :) )

Man måste älska logik ibland! Jag kan inte hjälpa att fastna för filosofin och vissa av deras tankar, även om vissa mer för underhållning än ökad visdom.

Som det stod i vårt filosofi-häfte om ett resonemang kring Sokrates dödlighet:

Alla människor är dödliga.
Sokrates är en människa
Slutsats: Sokrates är dödlig

Sedan kan jag inte låta bli att tycka om sofisterna så här i efterhand. Detta är så glasklart:

Ingen katt har två svansar.
En katt har en svans mer än ingen katt.
Alltså: En katt har tre svansar.

Dags att räkna svansarna på katterna hädanefter!

Annars så har det bara varit religionplugg och filosofistuderande för mig idag. Jag hoppas att jag kommer kunna tillräckligt med filosofi till imorgon. Jag är nervös, för det är första provet och då vet man ju aldrig hur det kommer gå.

Jaja, vi får se imorgon. Då jag även ska försöka vara lagom mycket normal ^^