Vem är du?
Vad händer när en person du känt helt plötsligt inte är samma person längre? Hur hanterar man det när ens släkting plötsligt inte minns vem man är?
Jag vet hur jag hanterar det. Jag stänger in mig, stänger ute alla känslor, låtsas som inget finns. Allt är fint i världen, våren kommer, blommorna och träden gör jorden grön igen med färgstänk. Vinden blåser inte. Inget faller. Solen skiner och alla var lyckliga.
Plötsligt betyder allt annat mycket mer, men ändå mindre. Jag ser allt klarare, uppfattar allt, blir känsligare, men drar över en dimridå över mina ögon.
När man skriver sånt här ska man inte sitta med torra ögon. Vattentrycket i ögonen borde i alla fall höjas. Känner mig okänslig, men vet att detta bara är min flykt från verkligheten. Kul att man får lära sig sånt i skolan.
Jag hoppas dock att det är morfinet och att hon blir bättre snart... kanske åker upp dit i helgen, men... vet inte om jag vågar.
Och DETTA är varför jag inte bloggat... blir bara deppigt och kanske lite väl personligt. Det är dock så jag blir när jag skriver... det är befriande.
Så sluddrat klart. Bloggen är dock inte klar... det kan ta ett tag...
Jag vet hur jag hanterar det. Jag stänger in mig, stänger ute alla känslor, låtsas som inget finns. Allt är fint i världen, våren kommer, blommorna och träden gör jorden grön igen med färgstänk. Vinden blåser inte. Inget faller. Solen skiner och alla var lyckliga.
Plötsligt betyder allt annat mycket mer, men ändå mindre. Jag ser allt klarare, uppfattar allt, blir känsligare, men drar över en dimridå över mina ögon.
När man skriver sånt här ska man inte sitta med torra ögon. Vattentrycket i ögonen borde i alla fall höjas. Känner mig okänslig, men vet att detta bara är min flykt från verkligheten. Kul att man får lära sig sånt i skolan.
Jag hoppas dock att det är morfinet och att hon blir bättre snart... kanske åker upp dit i helgen, men... vet inte om jag vågar.
Och DETTA är varför jag inte bloggat... blir bara deppigt och kanske lite väl personligt. Det är dock så jag blir när jag skriver... det är befriande.
Så sluddrat klart. Bloggen är dock inte klar... det kan ta ett tag...
ARBETE PÅGÅR!
Inträde på egen risk! Arbete pågår förfullt!
En ny layout ska väl försöka ordnas. Lite mildare, lite ljusare, precis som våren som är på frammarch.
Vårens nya energi och skolans närmande slut ska väl förhoppningsvis få mig att börja blogga igen. Om inte annat för att göra allt annat än plugga... som nu... men det är okej, för jag har en blogg :P
Dåligt skämt fööör tidigt på kvällen...
