Lyssna på min klagan...

Ja detta kommer bli ännu ett jobbigt skriva av sig inlägg.

Varför ska man vara så dum i huvudet? Anses man inte kunna få på sig tillräckligt mycket lidande utan att helt trögt springa in i vägg efter vägg. Göra om samma misstag om och om igen.
Vissa saker är inte okej, och vissa saker kommer inte har ett lyckligt slut, men kan det komma tillräckligt långt i ens hjärna? Nej. Ändå måste man springa sig blodig in i väggen.

En av personerna jag brukar kunna säga allt till har jag helt plötsligt behövt vakta min tunga inför. Inte okej!

Jag kan inte leva i nuet utan tänker hela tiden mig in i ett alternativt universum. Det går aldrig bra när det händer... Och kan jag låta bli? Nej. Kan jag försöka koppla bort det? Nej.

Jag är helt enkelt dum i huvudet nu och gör och tänker saker som jag inte borde...

Lösning? Lobotomi kanske?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0