ParvaDux

Vid vissa tillfällen så skriver jag en massa dikter. Vi kan väl säga att det oftast inte är med ett syfte, utan bara för att ventilera. Därför har de flesta dikterna en viss ton i sig, för hur många behöver ventilera sin glädje. Jo kanske ibland, men ganska sällan för mig...

Dikt 1 - Nattfjäril

Jag är en nattfjäril

Med mörka vingar som söndrigt tyg

En varelse förvisad till mörkret

Men jag har hittat ett ljus

Som bryter min isolation

Ett ljus som gör mig förtjust

Något vackert rakt igenom

 

Jag är en nattfjäril

Och jag söker mig mot mitt ljus

Bara för nå det och bli bränd

Sina neråt i djupa cirklar

Vingar som brinner

Och ett inre som värker

För mitt ljus är inte förtjust

 

 

Dikt 2 -

Fan ta livet

Fan ta smärtan

Fan ta hoppet

Fan ta allt

Gud förtjänar inget!

 

(Tänk på att fan egentligen är ett annat ord för djävulen)

 

Dikt 3 - Nervositet

 

Det tränger sig upp från magen

Trycker mot luftstrupen och får ångesten att växa

Fan

Men inte ens det gör att det lättar

Fan fan fan

Men fortfarande trycker det sig längre upp

Från den spända magen upp mot munnen

Som inte ens yttrade ett ord

Bara fingrar som skrev

Så oskyldigt men ändå naket

”Hej! Vill du fika med mig nån gång?”

Som om

Som om

Fan fan fan

Men det hjälper inte

Nervositeten spys ändå upp

Täcker nu hela tankeverksamheten

 

 

Det är väl det jag fått ur mig nu. Hoppas de ändå uppskattas på nåt sätt. Jag uppskattar dem då Det lättar att kunna se ens känslor. Så om du någonsin känner att du har för mycket att tänka på. Skriv! Skit i hur det blir, men skriv bara. Det hjälper i alla fall för mig och kanske gör det de för dig med!