Kvällsdiktning
Hur går det när Cecilia är uppe sent och skriver på svenskan och börjar tänka, så här går det:
Tystnaden stiger,
olidligt kvavt
i halsen.
Jag vet redan sedan innan
att inget kommer ske
jag vet hur spelet kommer spelas
och hur poängen faller ner.
Påminnelser tätnar
orimligt lugnt
på fasaden.
Jag vet redan allt
i flera veckor har jag vetat
och trots detta har jag kunant le
medan poletten faller ner.
Hjärtat anfaller
murar faller
blottad hals.
Jag vet redan att det inte kommer ske
vet sedan innan att halsen
trots detta är försvarad med sten
kommer den någonsin falla ner?
Jag klagar dock inte, fast jag inte kan säga att dikten nu gör mig stolt, men jag skriver i alla fall! Det är huvudsaken! :)
Nu sova så jag orkar med matten, vare sig det blir matte eller prat...
olidligt kvavt
i halsen.
Jag vet redan sedan innan
att inget kommer ske
jag vet hur spelet kommer spelas
och hur poängen faller ner.
Påminnelser tätnar
orimligt lugnt
på fasaden.
Jag vet redan allt
i flera veckor har jag vetat
och trots detta har jag kunant le
medan poletten faller ner.
Hjärtat anfaller
murar faller
blottad hals.
Jag vet redan att det inte kommer ske
vet sedan innan att halsen
trots detta är försvarad med sten
kommer den någonsin falla ner?
Jag klagar dock inte, fast jag inte kan säga att dikten nu gör mig stolt, men jag skriver i alla fall! Det är huvudsaken! :)
Nu sova så jag orkar med matten, vare sig det blir matte eller prat...
Kommentarer
Postat av: Stephanie
Jag tycker att det var fint skrivet! Och hur avslutningen hör ihop med det du skrivit i den andra! Du borde skriva mer sånt här och bara få ur tankarna!! kram
Trackback
