Allt attackerade henne
Det var plötsligt inte så enkelt. Virus som hela tiden attackerade hennes hjärna, som hela tiden bytte form. Så fort hon var nära på att få bort det, ut långt bort i intet så kom en det tillbaka som en annan version och hon var chanslös. Hon sjönk ner och bilderna strömma genom henne, kanske skulle det sluta om hon lät det gå förbi. Kanske skulle det gå över om hon överanalyserade bilderna och känslorna, precis som hon gjorde med allt annat.
Men i slutet så gjorde det bara ont. Det tryckte bakom ögonen, men hon bara la sig i sängen, tog boken och läste tills texten blev suddig och hon inte orkade tänka. Sedan vände hon sig om mot väggen och vinklade huvudet ner. Ner mot lakanet och mörkret och bjöd in det genom sina stängda ögon. Hon sov. Sedan vaknade hon, trött och med en tjutande mage.
Viruset hade attackerat henne när hon sov och när hon vaknade var hon chanslös, bilder, scenarion och obehagliga känslor for genom henne som en orkan. Hon orkade inte sätta upp ett skydd, hon lät allt passera. Det tog en sömnlös timme innan hon kunde hasa sig ur sängen och möta en ny morgon i det grådaskiga rummet.
Detta skulle inte sluta bra, det gjorde det aldrig. När väl en idé i hennes inre kläckts och virus började anamma idén så gick det inte att fly. Gick inte att sluta tänka, inte länge i alla fall. Nu skulle hon behöva sysselsätta sig igen, försöka att inte tappa dagar som innan. Försöka ta tillvara på allt och leva utan att tänka.
Det skulle väl ändå inte bli så. Allt var förändrat nu, det visste hon redan, innan alla tankar börjat invadera henne. När de bara lätt lekte över hennes medvetande och gäckades henne. Hon hade märkt det på sitt blod, hur det nu kunde pumpas ut en extra dos, eller hur det nu igen blivit så lätt att få för mycket i ansiktet. Då kunde alla se, det okontrollerbara blodet där ytligt under hennes kinder, som en överdos av rouge. Det var värst, då kunde alla se henne mista kontrollen. Det som var bra att blev hon en gång röd krävdes det inte mycket för att hon skulle bli det igen. Kan tyckas att det vore värre, men bättre visa ingen kontroll över en hel dag, än ingen kontroll över en viss företeelse.
...
Detta var bara något jag fick lust att skriva så här på morgonkvisten. Känner att jag hade kunnat fortsätta ett tag till och bara få ur allt. :P
Och ja, jag snor idéer från andra bloggar, men jag blir ju inspirerad och har kommit på att det ska bli mindre "Detta är ALLT jag gjort idag" och mer bara känslor och tankar, även om jag kommer fortsätta vara egocentrisk för sån är jag!
(och bilden är ut plockad till berättelsen, för berättelsen bara kom... kanske inte så konstigt...)
