ParvaDux

Jag får snart lust att börja gråta. Jag har så ont för jag har bränt mig och för att jag har träningsvärk, men mest är det för jag har ont innuti.

Jag har nämligen precis fattat att jag nu kommer förlora en kompis. Jag vill ju inte förlora henne, jag älskar ju henne. Men hon får mig att känna mig som en reserv. Det är alltid jag som får försöka få henne att göra saker med mig. Då känns det som om det bara är jag som vill. Läste nyss på hennes blogg att ville man göra något med henne så fick man typ ringa till henne och säga vad man ville göra och när för hon har ett liv och tänker inte ringa runt. Happ, så jag har inget liv? Men jag förstår henne ändå eftersom typ alla gillar henne. Hon är en person typ alla vill umgås med. Och jag har väl, växt ifrån henne... igen. Fan att det ska göra så ont. Jag är väl avundsjuk också antar jag. Men att förstå det tar inte bort smärtan.

Känns lite så med de flesta av mina kompisar, men jag har ett par som även hör av sig till mig och frågar om jag vill göra något, det känns bra. Jag ska bara försöka göra samma sak tillbaka!

Snart är det förresten Harry Potter dags igen och jag tänkte väl försöka få ihop folk till ett HP-maraton. Först av allt boka biljetter till filmen, man kunde visst börja göra det igår och jag har inte bestämt med någon att gå med! Lite stress nu...