ParvaDux

Jag tror verkligen inte någon pojke/kille/man, någonsin kommer kunna förstå hur det är att leva med humörsvängningar. Ibland undrar jag om jag kommer göra det. Hela dagen har jag verkligen gått från skrattattacker till på gränsen att börja gråta. Skrattat har jag gjort åt förståeliga saker, men vara nära på att gråta var jag när jag var tvungen att hälla bort soppan jag gjort i går som glömts framme.
Hormoner känns för tillfället som djävulens påfund. Man får humörsvängningar och irrationella känslor av dem! Dumma hormoner. Bara två är kvar, sedan måste det väl ändå gå över! Förutom just den där veckan en gång i månaden...

En av anledningarna till att kvinnor nog tjafsar mer. Det är inte för att de inte kan komma överens, det är för hormoner hoppar emellan och förblindar än ibland.


Usch idag var en tråååkig dag. Har gått igenom logaritmer... Jag får ta och sätta mig med det någon gång...
Människor är sjuka som inte får vara sjuka... och INGEN ANNAN VÅGAR BLI SJUK *spänna ögonen i* och de som är sjuka krya på er så ni blir friska och kan underhålla mig *peta på*
Och så missade jag psykologin för jag inte trodde vi hade någon... ehe... men jag behövde sovmorgonen så... :)

Snart spinning igen. Som är underbart när man väl spinnar, men nu vill jag inte! Låt mig sitta hemma och dega och få lägga mig i min säng och krypa under täcket och glömma bort allt som har med skolan och livet att göra...
För ja... skolan är numera nästan synonymt med mitt liv... tänkte göra en "O_O" men hur överraskande är det egentligen... XD